I våras var jag på en utställning på kulturhuset Kåken som handlade om hur kvinnor hade det i arbetslägret Ravensbrück och när jag sedan talade med en arbetskamrat om besöket kom livet i lägren mycket nära. Mina fina kollegas mamma var en av de sömmerskor som i Ravensbrück sydde uniformer till den tyska armén och så överlevde hon kriget, kom småningom till Borås och annan sömnad. Historien är nära och det finns så många berättelser att lyssna till. Lyssnade gjorde Heather Morris, till Lale Sokolov som berättade om sin tid som tatuerare i Birkenau/Auschwitz.

Hans berättelse är en gripande skildring

Läsningen av åretsbok-kandidaterna fortsätter och Terapeuten av Helene Flood ska man då inte läsa ensam på natten i ett hotellrum vid Frykens strand. Nu gjorde jag just det och jädrar vad rädd jag var. Det här är en psykologisk spänningsroman som kan göra den kaxigaste mörkrädd. Och jag är mörkrädd från början, ni fattar.

Det handlar om Sara som bor i en stor villa i utkanten av Oslo. Villan håller hon och hennes man Sigurd på att renovera och det är ett omfattande projekt de tagit sig an, det mesta är halvklart och Sigurd, som är arkitekt, vill att allt ska bli perfekt. Det är hans morfars hus och för

Marie Aubert har med sin roman Vuxna människor  mutat in sitt territorium, det är relationer i centrum. Ofta är det ganska vanliga människor som hon skriver om vars tankar och handlingar i förhållande till andra skaver och skrapar och det är något som stör i alla de relationer hon skildrar. I flera av den här novellsamlingens texter så skaver det

Tror det var @bokcillen som tipsade mig om den här korta och mycket intressanta läsningen. Kim Jiyoung, Born 1982 skriven av Cho Nam-Joo handlar om en ung kvinna som växer upp i Sydkorea. När romanen börjar så förstår man att något allvarligt hänt, Jiyoung kan inte kommunicera med sin make och han förstår inte hur han skall hjälpa henne. Paret har en liten dotter tillsammans och när hon föddes så blev Jiyoung hemmamamma. Genom att följa henne genom hennes uppväxt, utbildning och yrkesliv så får vi lära känna en intelligent kvinna som gång på gång fastnar i traditionernas begränsningar. Hennes

Den 6 juli är det Betlehem Isaaks tur att sommarprata och jag tänker lyssna. Som bakgrund så kändes det givet att läsa den självbiografiska Mitt liv utan dig – dig är i det här fallet Betlehems pappa Dawit Isaak. Dawit Isaaks öde är ännu okänt, han sågs senast i ett Eritiranskt fängelse och hans familj i Sverige har levt i många år i ovisshet.

Det är dottern Betlehems historia som vi får höra här, hon berättar om livet i Asmara när hon var liten, de levde ett medelklassliv och pappa Dawit arbetade med att skriva. Oron i landet leder till att de alla flyttar till Sverige, Dawit är svensk medborgare

Jag tror att Min alltför vackra syster av Rosa Ventrella hade tjänat på att läsa med ögonen, nu lyssnade jag och en hel del av det vackra och precisa språket flödade förbi. Det hade varit värt att stanna vid formuleringarna där tankarna kring moral, liv och död som återkommer genom texten.

I romanen får man följa Teresa och Angelina som växer upp i det andra världskrigets skugga, de två systrarna är mycket olika och deras liv blir mycket olika. I byn i italienska Puglia är det fattigt och ett tydligt klassamhälle där baronen och hans son är de som styr. Teresa är den blyga systern som finner sig i sin lott

Jagad av Joyce Carol Oates är verkligen en mellanbok i hennes mycket ojämna produktion. Idén med en ung stillsam kvinna som träffar en karismatisk och snygg man och starten på romanen när den ugn kvinna blir överkörd av en buss dagen efter bröllopet, och att man sedan efter den dramatiska starten får veta mer om henne och hennes barndom, den är jag helt med på.

Willem, maken, vill på alla sätt hjälpa sin nyblivna hustru som plågas av mardrömmar och när hon lägger allvarligt skadad på sjukhuset så letar han efter ledtrådar om hennes bakgrund. Snart förstår han och vi som läser att Abby är en flicka/kvinna

Men hallå! Nu får det vara bra med alla titlar med den lilla … Det blir bara tjatigt. Punkt. Jenny Colgan har i sin senast översatta roman Den lilla bokhandeln i hamnen faktist dessutom tagit ytterligare ett steg från den sockersöta feelgooden och tror man att man skall läsa något á la bageriserien så misstar man sig. Visst är har Colgan behållt alla de karaktäristiska dragen, man känner igen sig precis så lagom att man genast faller in i bekvämligheten av igenkänning men lite, lite så skruvar hon mot en mer realistisk historia.

Zoe som är ensamstående mamma till fyraårige Hari behöver lämna