nu levande – del tre i trilogin om Monika

Sara Lövestam avslutar sin trilogi om Monika med romanen Nu levande och i den möter vi universitetslektorn Monika som har bestämt sig. Hon har gett upp tanken på ett biologiskt barn och försöker bygga upp ett annat sorts liv. Hennes efterfoskningar kring sin släkt fortsätter och berättandet växlar mellan Monikas liv i nutid och hennes släktingar med nybyggar- och samisk härkomst. När Monikas bekant från skrivarkursen dyker upp så inleder de ett förhållande och han förslår snart att de ska åka till Ryssland för att försöka plantera in donerade ägg. Det öppnar frågan om barn igen och Monika inser att det är svårt att frigöra sig från tanken på att bli mamma, ska hon nu välja att ta nästa steg? IVF har misslyckats så många gånger, är det ens värt att försöka ännu en gång? Hennes egna släktingar levde i tider när det inte alls på samma sätt fanns ett val, blir vi i nutiden lyckligare av att kunna styra det mesta? Ska vi ens ge oss på och välja liv, vi kan men ska vi?

Jag har läst hela den här serien med nöje och samtidigt så har emellanåt blivit irriterad på både Monika flera av de andra karaktärerna. Det där med arv och släktskap återkommande intressen hos mig och jag följer Monikas släktträd och inser att det är mångas historia som hon skildrar. Jag har haft perioder när jag velat veta mer om mitt släktträd och jag kan absolut förstå Monikas nästan besatthet över att vilja veta mer om varifrån hon stammar. Extra bonus till den här boken är att Sara läser delar av boken själv (de historiska styckena) och jag tycker mycket om hennes röst.

Mina texter om Ljudet av fötter och Bära och brista hittar man om man klickar på länken.

Bildkälla: Piratförlaget