Lite i förskott firar jag den stundande 75-åringen genom att läsa en novell och det har inte gått mer än ett par rader så hörs Torgny Lindgrens karaktäristiska röst genom texten.

Om du går vägen över Lauparliden eller Aurbäcken upp mot Långvattnet, sådeles på bortersidan av älven och Vormsjön – över Avaklinten och Rönnhällan, snett förbi Storsiksberget, som om du skulle åt lyckeselehållet – ja, egentligen är det ju inte vägen utan bara en riktning eller ett väderstreck – du kommer du förbi ett par husgrunder och tre igenvuxna tegar och ett hus som står där än. Om det nu kan kallas

Det enda rätta. Tänk nu om livet var sådant att det fanns något som i alla lägen var det enda rätta. Gott eller ont. Svart eller vitt.

I gråskalorna mitt emellan befinner sig de tre huvudpersonerna i den här fina samtidsromanen. Det är veckorna innan jul i ett mörkt och slaskigt Stockholm. Vardagen tränger sig på med familjernas familjehögtid som närmar sig och mitt i advent får jag möta tre kvinnor i olika åldrar. Helmi är läkare på onkologen som inte längre orkar ge sina patienter tråkiga besked. Hon bedövar sig med hjälp av sex tillsammans med unga män och shopping. Maria, psykolog, genomgår en … Läs mer

Vad gör en man om han ser in i ett par iskalla ögon?

Hur långt kan en människa sträcka sig för att kännas sig åtrådd, behövd och älskad? Hur långt kan en människa gå för att behålla makt och kontroll? Det och många andra frågor väcks i en när man läser Carin Gerhardsens nya deckare Hennes iskalla ögon. Det är nummer sex i serien om hammarbypoliserna och som alltid så placerar sig Gerhardsen mitt i samtiden, polisernas relationer och familjeliv är viktiga komponenter i berättelsen och som alltid tar hon upp ett samhällsproblem. Den här romanen handlar våld i nära relationer och priset för kärlek… Läs mer

För Eriksfors låg inte bara i Västmanland. Byn låg mitt i självaste gamla Bit-ihop-Sverige. Knäpp-igen-Sverige. Självsprickornas och ögonspringornas Sverige. Ett vakande, allseende Sverige. Ett Sverige som helst inte svarade. Ett Sverige som minsann visste hur fan det stod till.

Porslinsfasaderna  skriven av Sven Olov Karlsson är en berättelse om tre generationer i ett bruks-Sverige som är på väg att försvinna, han beskriver en familj som är lite eljest. Där tystnaden råder, där drömmarna glöms och göms i vardagstristess och kärlekslöshet. Det börjar på 20-talet med Alvar… Läs mer

Jag har lyssnat på Håkan igen! Hans röst har följt mig i mer än 50 timmar den senaste månaden och nu är den fjärde Barbarottiboken utlyssnad. En helt annan historia  kom 2007 och är del två om Gunnar Barbarotti. När boken börjar har han just packat färdigt för en veckas semester på Gotland med nya kärleken Marianne. I sista stund lägger han ned dagens post i ytterfacket och det visar sig att ett av breven innehåller ett meddelande till polismannen, ett meddelande som han inte kan komma undan. Så börjar berättelsen som innefattar en mängd mord, uppfinningsrikt polisarbete, vänskap med… Läs mer

Ett antal sömnlösa nätter har resulterat i ännu en ljudbok avlyssnad. Håkan Nesser är det som håller mig sällskap i vargtimmen och hans Berättelse om herr Roos är en härlig sängkamrat. Som ofta med Håkan Nesser så är kriminalhistorien av underordnad betydelse, här handlar det om människor som filosoferar över livet och försöker leva det så bra som det bara går.

Valdemar Roos är en 59-årig man som är less på livet och sin familj. En dag vinner han på tipset och utan att berätta för någon säger han upp sig från sitt arbete och köper sig ett ensligt torp. En dag när han kommer till tystnaden… Läs mer

Håkan Nesser är i högform i den fjärde boken i Barbarottiserien. I de ensamma är livet sinistert, lugubert och till yttermera visso väldigt behagligt att läsa om. Eller, erkännes, jag har lyssnat till Nessers egen inläsning och det gör absolut inte boken sämre. Kan man klaga på något är det att det är alldeles för långt. Det blir omtag på omtag och dessutom förstör hans ganska svaga tolkningar av de olika karaktärernas dialekter. Kanske ska man inte ge sig på dialekter i uppläsningen om man inte behärskar det…

Annars är de ensamma en mycket mänsklig roman, jag vill nästan inte kalla… Läs mer

Vem har inte drömt om att mitt i livet plötsligt ändra kurs? Plocka upp sina drömmar från ungdomen och kasta loss? Och dessutom vara ekonomiskt oberoende?

Jag har. Lovar. Svårigheten vore väl bara att finna på vad man skulle göra, idéer finns i hundratal men så ska det verkstad till också. Problemet med vad de tre väninnorna i Sonjas sista vilja  ska ta sig till det har väninna nummer fyra löst åt dem. Sonja dör hastigt och i hennes testamente finns noggranna instruktioner över vad väninnorna, som är i 50-årsåldern och alla rotade i Stockholm, ska göra för att ärva Sonjas förmögenhet. De skickas… Läs mer