längst in i skogen – Marie Hermansson

Så kommer då fortsättning på den historiska spänningsserien som utspelar sig i Göteborg på 20-talet. Dags för Längst in i skogen av Marie Hermansson. De två tidigare böckerna har jag läst, tycket mycket om och skrivit om här: Den stora utställningen och Pestön. I Längst in i skogen har det hunnit bli 1925 och Nils Gunnarsson arbetar vidare på polisen, när en flicka försvinner inne i det nybyggda naturhistoriska museet så blir han en av de poliser som avdelas till att undersöka brottet. Eftersom  Gunnar behöver hålla förhör med flickans barnjungfru så kallar han på sin gamla kollega Ellen, hon är numer gift och har tid att komma för att passa barnen. Det här är en spänningsroman där berättelsen lägger ut sin krokar men mest av allt så är det en härlig tidsskildring och en mysigt berättad historia om livet i en stad. Tänk bara att det fanns 2 600 elever på Nordhemsskolan (min grannskola) och jag som trampar i kvarteren där boken utspelar sig får genast syn på sådant som jag inte tänkt på förut.

Den här romanen är helt underbar i sina miljöer, efter att ha läst den så måste jag ta en ny tur till Naturhistoriska som tronar som en borg där uppe på kullen. Jag passerar så nära varje dag men det var länge sedan jag var inom. Marie Hermansson beskriver språng och skrymslen, verkstäder och dioramor så levande att man bara vill se det igen, det skapar förstås också en extra nerv att förlägga ett försvinnande till ett ställe där uppstoppade djur, tablåer och burkar med blötdjur, foster och annat står på hyllorna. Skräckkabinettsvibbar!

Bildkälla: Bonniers förlag