Tove Ditlevsens Barndom och Ungdom har jag lyssnat på under helgen och de två första delarna i den självbiografiska Köpenhamnstrilogin var spännande läsning. Just nu är den danska författaren omskriven och den nyutkomna Ditlevsen – en biografi av Jens Andersen har säkert bidragit till surret. Hennes författarskap har blivit internationellt uppmärksammat de senaste åren och det var verkligen dags för mig att läsa något.
I Barndom och Ungdom får vi som läser ta del av Toves uppväxt och vuxenblivande. Hon växer upp i en arbetarfamilj i en arbetarstadsdel. Familjelivet styrs av modern som har ett humör som måste pareras. Tove blir skicklig på att undvika hennes utbrott och blir tidigt ett läsande och skrivande barn. Böckerna som hennes far har blir hennes bibliotek och Tove drömmer om att kunna utbilda sig, hon skriver dikter och skulle gärna studera. Ekonomin räcker inte till studier utan Tove måste arbeta direkt efter konfirmationen, hon börjar som hjälpreda på ett antal olika kontor och lär sig att både stenografera och skriva maskin. Hon tänker på sig själv som någon som ingen kommer att älska men i sina dikter kan hon uttrycka sin längtan. Moderna kontroll hämmar henne men så snart hon fyller 18 så flyttar hon till ett inackorderingsrum, utanför i världen närmar sig kriget och inne i rummet försöker hon skriva rent några av de dikter hon ska skicka till en förläggare. Kanske kan hon få leva sin dröm. Kanske kan hon bli poet?
Nästa del i trilogin heter Gift och den ligger i min bokhylla. Biografin får bli läst framöver, den finns ännu inte som e-bok så jag får helt enkelt vänta. Man kan undra varför jag inte läst henne förut? Det borde jag ha gjort. Så bra!
Leave a Comment