far inte till havet – Elin Anna Labba

Far inte till havet av Elin Anna Labba är en roman som skildrar hur livet förändras för en liten familj som får sitt sommarviste dränkt när kraftverksdammarna skapas. Utan förvarning dränks deras kåta och modern Rávdná och dottern Ingá försöker förgäves ta båten ut för att rädda det som räddas kan. De oroar sig för gravarna som dränkts under vatten och den sjö som de alltid tillbringat sommaren invid har nu förvandlats till ett stort hav.

Näten fastnar i de döda trädkronorna och bygemenskapen som tidigare funnits är svår att få till när sommarbyn splittrats. Rávdná försöker få tillstånd att bygga ett hus på högre mark men hon får avslag på avslag, samerna kategoriseras av staten som ett nomadfolk och deras behov av permanenta bostäder lyssnas inte till. Dammarna skapar elektricitet till folkhemmet men de människor som blivit fråntagna sina hem får inte ta del av moderniteterna. Ingá förstår att det är viktigt för henne att försöka bli duktig på att läsa och skriva svenska, samtidigt som hennes mamma envetet och utan lov bygger ett hus, inte bara ett enkelt hus utan ett med fönster. Hon bygger det så högt upp så att hon tycker det är nästan i himlen men vad spelar de för roll när Vattenfall höjer vattennivån igen och igen? Ingen frågar dem, ingen tar sig an deras sak. 

Precis som i Herrarna satte oss hit bygger den här texten på vittnesmål från de människor som faktiskt var med, Anna Elin Labba har samlat ihop berättelser och den här gången presenterar hon dem i romanform. Känslan när jag läser blir ändå dokumentär, man kommer de två kvinnorna nära in på livet och de framställs som komplexa karaktärer som man ömsom känner starkt för och ömsom irriterar sig på. Labbas roman påminner oss om att vårt välstånd i Sverige har kostat, priset har varit stort och att diskussionerna som nu handlar om vindkraftverk, gruvor och naturresurser inte på något sätt är nya. När man läser Far inte till havet så blir man gång på gång förbannad, hur är det möjligt? Hur kunde man låta detta ske? Det här är en bok där ilskan strömmar ut från sidorna, med all rätt. Hoppas verkligen att den kommer läsas av många!

Vill man lyssna på Labba berätta om boken så finns det en fin intervju på Lundströms och jag rekommenderar verkligen hennes sommarprat: 

Bildkälla: Norstedts förlag