driftens väg – Lise Tremblay

”På sätt och vis har jag levt vid sidan av det liv jag ville leva” tänker en av kvinnor som jag läser om i Lise Tremblays novellsamling Driftens väg och det är ett återkommande tema i de fem novellerna i samlingen. De berättar alla på olika sätt om olika åldrade kvinnor och hur de alla accepterat sitt åldrande, de inser att tiden är utmätt och att det är viktigt att ta vara på den tid som återstår. Följa sin drift, följa sina önskningar den sista tiden av livet är inte helt enkelt för kvinnorna som alla närmar sig ålderdomen. Det handlar om stort och smått som de längtar efter –  att lämna sin make, måla en lägenhet, boka ett rum med utsikt över floden, gå i pension och ordna ett enkelt liv på egna villkor eller bara leva i lugn och ro. Frågor om livsval som kanske inte var några val utan som bara blev väcks när man läser och de stannar kvar i tanken. 

Den lilla boken är utsökt i sin formgivning och porträttet av Helene Schjerfbeck som fyller nästan hela omslaget är ju bara så vackert. Har man inte läst Lise Tremblay så kan jag verkligen rekommendera hennes texter. De är ofta korta, omsorgsfullt formulerade och mycket genomtänkt komponerade. Inte ord är onödigt, inte en mening kan tas bort. Texterna återkommer ofta till relationer där det är obalans mellan makar eller mellan de som bor i stan och de som bor på landsbygden, beskriver miljöer där tystnaden ofta råder och där man som läsare själv får stort utrymme för att tänka, tolka och fylla mellanrummen i texterna.

2017 hade jag och Linda förmånen att få samtala med Tremblay om hennes skrivande, kolla gärna in den texten som finns på Kulturkollo!