med bergens andetag

Hur spännande är inte detta? Att äntligen få läsa den roman som Therese Widenfjord varit så hemlighetsfull om på våra bokklubbsmöten, det var så fint! Innan jag skriver mer om Med bergens andetag så vill jag alltså vara helt transparent med att jag känner författaren och det är alltid extra nervöst att skriva om en bok när man gör det. Hur som, den här gången var det enkelt. Boken är ruskigt bra. Så bra att jag läste/lyssnade i nästan ett svep och det finns så många komponenter som jag gillar.

Naturbeskrivningarna som tar mig med till landsbygden i Appalacherna är ljuvliga, formen med två parallellhistorier som har helt olika språk och ton (och som dessutom snyggt läses upp av två olika uppläsare i ljudboken), relationen mellan människa och hund och samhällsdiskussionen som ligger som en av bottenplattorna i boken är så angelägen. Hur tar vi hand om de allra svagaste i ett samhälle? 

För er som inte läst och inte vill veta mer om handlingen så varnar jag här, sluta läs.

I boken får vi alltså följa två personer. Det är Nick som är stjärnfotograf, han lämnade sin uppväxttrakt efter en tragisk händelse i hans familj som gjorde att han inte längre var välkommen. När nu en släkting hör av sig och berättar att hans far är mycket sjuk så bestämmer han sig för att resa tillbaka för att kanske kunna försonas med sin far. Det som möter honom i den lilla staden långt uppe i bergen är inte det han minns, naturen och luften är den samma men hans mor har blivit skör och klyftorna mellan de som har allt och de som inte har något är stor. Samtidigt som han försöker närma sig sin familj igen så är han orolig för hur relationen med flickvännen verkar ha gått i stå och fotograferandet går trögt. Det behövs förändring. 

Den andra huvudkaraktären är Ellie, hon är uppvuxen i bergen och när hennes mor dör så är hon helt i händerna på sin bror som är elak och inte förstår sig på Ellies särskilda behov. Hon är ett barn i en vuxen kvinnas kropp och när hon hamnar på ett vårdboende där miljön är torftig och där sköterskan helst medicinerar de boende så bestämmer sig Ellie för att hon vill se något utanför staketet. Hon börjar gå, mot doften av nyklippt gräs. Mot friheten. På sin vandring hittar hon en hund som blir hennes kompanjon och så småningom möts Ellie och Nicks väg. 

Det här är en berättelse som skulle kunna blivit rar men Widenfjord väjer inte för att skildra eländet och smutsen, utsattheten om man inte ryms inom normen och knöligheterna som finns i många familjer, också Nicks. Där finns hela tiden en spänning mellan storstad och landsbygd, skildringen av den som gav sig av och de som stannade kvar är lätt att känna igen sig i och vildmarken som kan vara en fristad kan också vara ett hot. 

Vi ska diskutera den här boken på vår traditionella bokbubblarhelg i Varberg. Det ser jag fram emot! 

Bildkälla: https://www.romanusochselling.se/bocker/292182/med-bergens-andetag/