De senaste dagarna har jag sett hur enorma klassklyftor finns här i semesterparadiset Benodet och jag påminde mig om Edouard Louis självbiografiska böcker. En kvinnas frigörelse blev strandläsning och i den berättar han om sin mammas liv. Hon som med en hoppfull ungdomsbild pryder omslaget och som enligt sonen kastade bort sina 20 bästa år på att ta hand om barn, odugliga män och åldrade bybor. Boken handlar också om relationen mellan Louis och hans mamma. Han har genom åren skämts så för sin mor och han har haft svårt att förstå hennes val av liv, han har samtidigt undanhållit sina svårigheter från henne för att inte göra livet tyngre än det redan är. Hans egen utbildning skapar en ravin mellan honom och modern och det är inte enkelt att bygga en bro där de kan kommunicera. Nu, som vuxen, kan han beundra sin mamma och se hur hon trots allt gjort sitt bästa för honom och hans syskon.
Som alltid i Edouard Louis böcker skriver han personligt och politiskt. Han skildrar genom sin mor många kvinnors liv, landsbygdens sociala kontroll och hur bristen på utbildning effektivt stänger valmöjligheterna för både kvinnor och män. Vägen till frigörelse är utbildning, arbete och en egen ekonomi men där är inte modern ännu, hon förlitar sig än en gång på en man. Jag hade önskat henne mer.
Leave a Comment