Olga Ravn skildrar i sin bok Mitt arbete hur huvudkaraktären Anna genom att bli gravid, föda fram ett barn och sedan amma det skaffar sig en livsuppgift som är bara hennes. Hon vet att det också är sambon Axels son men mesta av allt är gossen hennes. Det ansvaret gör henne orolig redan från den stund som hon får reda på att hon är gravid. När boken skrivs så är Anna gravid med barn nummer två och hon har bestämt sig för att skriva sig fri från den upplevelse som det var att vänta, föda och sköta den förstfödde. I scener och olika fragment som kan bestå av dagboksanteckningar, dikter, patientjournaler och essäer så får vi insikt i hur komplicerat moderskapet varit för Anna och hur hon hela tiden tänker att hon inte är förtjänar att vara mamma. Tänk om andra tycker att hon är en dålig mamma, tänk om hon inte har den riktiga utrustningen eller tänk om pojken tyr sig till sin pappa mer än till henne? Tänk om han inte älskar henne mest? Symbol för det starka bandet blir amningen, hon insisterar trots att det inte fungerar särskilt bra.
Olga Ravn är en skicklig ung författare som skriver på ett sätt som gjort att hon redan i 30-årsåldern fått en plats i den danska akademien och skall jag jämföra hennes språkbehandling och teman med någon svensk författare så är Karolina Ramqvist given. Särskilt tänker jag på romanen Den vita staden och när Anna, i Ravns bok, drar sin barnvagn genom snön i Stockholm och kämpar med utrymme för sitt skrivande så känns det som att de två författarna samtalar med varandra. Det som skiljer Mitt arbete från Ramqvists böcker är kanske att Ravn skriver med en stor dos humor, jag fnissade hejdlöst är flera scener i den här boken. Tänk bara föräldrakurs … Jag kan också se ett gäng blinkningar (bland annat med titeln) till autofiktionens norske kung som skrev många tusen sidor om sin kamp. Jag läste och lyssnade på den här boken om vartannat och kanske borde jag bara läst med ögonen. Särskilt de dikter om är insprängda i texten växer om man läser dem om och om igen.
Bildkälla: Ellerströms
Leave a Comment