onda drömmar – Maria Wern för tjugotredje gången

Anna Janssons serie om Maria Wern, polisen bosatt i Visby, är en sådan där evighetsserie som man kan ha som snuttefilt när huvudet är trött och pollenallergin gör hjärnan till en vaddtuss. Jag har lyssnat på den och som alltid är Marie Richardsson en utmärkt uppläsare, intrigen och språket lämpar sig riktigt bra för ljudbok. I Onda drömmar, del 23, har Maria just blivit änka. Sorgen är ganska ny och hon försöker pussla ihop ett liv som ensamstående, egentligen hade hon tänkt att dra ner på tempot men hon inser att arbete är nödvändigt. Just det känner jag igen. Lagom med arbete och mycket omsorg om sig själv, just den biten glömmer Maria av. Tur hon har fina kollegor som hon arbetat med i många år. 

En kall februarikväll försvinner treåringen Liam från sin mamma och hennes nya sambo, fullt pådrag och snart händer ytterligare brott i Slite. Kan det finnas anknytning till den friskola som ligger där? Både Liams mamma specialpedagogen och hennes sambo barnpsykologen arbetar med den lilla undervisningsgrupp som finns på skolan och efterhand får man lära känna några av ungdomarna där. Anna Jansson är skicklig på att väva in aktuella frågor i sina deckare och i den här handlar det mycket om skolan, inkludering eller exkludering och de elever med funktionsvariationer som alla som jobbar i skolan möter dagligen. Bakom en elev som kan tyckas svår att förstå sig på finns ett barn, det är en av de viktiga reflektionerna utifrån den här deckaren. 

Lättlyssnat och sådär lagom spännande. 

Bildkälla: http://www.norstedts.se/bocker/amp/201083-onda-drommar