Så snart det kommer en ny Håkan Nesser så läser jag. Också så denna gång och Schack under vulkanen levererar i god Nesser-stil. Romanen börjar mer än lovligt meta – det här är en bok om en författare som skriver en text om det perfekta mordet. Författaren är på författarbesök i en svensk småstad eftersom han är pank så måste han leverera en novella till förlaget. Han börjar skriva en text som han kallar En skriftställares sista dagar och död. Han mejlar inledningen till sin förläggare och efter det hörs han inte av. Kommisarie Barbarotti sätts på att undersöka försvinnandet och det dröjer inte förrän fler författare försvinner spårlöst.
Är man läsare av Nesser så känner man igen den något ålderdomliga språkdräkten, långsamma berättandet och det på gränsen till omständliga skildrandet av karaktärernas tankar och handlingar. Man får inte ha bråttom eller vara stressad när man läser och är det deckarbiten man vill åt så ska man välja en annan bok. Hela Barbarotti-serien är reflekterande och filosofisk och den kräver att man lugnt och fint flyter med. Till yttermera visso så är språket lugubert och sig likt vilket gör att man stiger in i Barbarottis värld och liksom vistas där. Hans relation med kollegan Eva Backman skildras och deras munhuggande är en av romanens behållningar, en annan är skildringarna av förlagsvärlden med bokmässor, Bokens dagar och hierarkin författare emellan.
Boken är inläst av Reine Brynolfsson och han gör det helt ok, helst av allt hade jag förstås hört Håkan Nesser själv. Han läser sina böcker mycket bra. Min blogg är pepprad med inlägg om Håkan Nessers böcker – vill man läsa några av mina texter så finns de här.
Bildkälla: Albert Bonniers förlag
Leave a Comment