Jorden runt: När bergen sjunger – åter till Vietnam

Häromdagen skrev jag om Kim Thúys roman em, som en perfekt pendang till den så läste jag igår färdigt Nguyen Phan Que Mais släktkrönika När bergen sjunger. De båda romanerna är mycket olika till sin form och i sitt språk men de ger båda en bild av hur kriget på den vietnamesiska halvön påverkade människor under generationer. När bergen sjunger börjar 1972 i Hanoi och vi som läser får möta den lilla flickan som tillsammans med sin mormor gömmer sig för att undkomma bomberna som faller. Flickans mamma och pappa strider i kriget och ingen vet när eller om de kommer att återvända.

Mormodern berättar sin historia, sjunger sina sånger och flickan bestämmer sig långt senare för att teckna ned dem. Det är en släktkrönika fylld av flykt, umbäranden, sorg och hårt arbete men också lojalitet, värme och kärlek. Det är tydligt att författaren velat berätta sitt lands historia genom en familjs öde och jag tycker att hen har lyckats mycket väl. Jag lever med, och brut mig om karaktärerna. Jag lär mig om Vietnams historia och jag får samtidigt en fin läsupplevelse. Det är kärlek och grymhet, förtvivlan och hopp och hela tiden får jag följa människorna nära inpå.

Eftersom jag fått två exemplar av den här spännande boken så skänker jag ett av dem till en läsare som är intresserad av att lära mer om Vietnams historia genom en släkts liv och öden. Vill du ha chans att få ett eget exemplar så är det bara att att kommentera här i inlägget innan kl 24 den 18 april. Om fler är intresserade så låter jag slumpen avgöra. Väl Mött!

Bildkälla: Historiska media