bärarna – Jessica Schiefauer

Jag ska erkänna direkt att jag började läs/lyssna Jessica Schiefauers Bärarna med ett litet motstånd. Framtidshistorier och dystopier är sällan mig grej men så är författaren boende i regionen och hennes tidigare ungdomsböcker (Pojkarna och När hundarna kommer)  har jag gillat och hyllat. Så så gav jag den en chans och tur var väl det. Romanen börjar med att jorden har drabbats av en pandemi, för att undvika mänsklig utrotning så sorteras mänskligheten upp i bärare (kvinnor) och spridare (män). Det är alltså männen som tycks sprida den här sjukdomen och de samlas i karantänläger för att begränsa smittan.  

100 år längre fram så får vi då möta Nikki och Simone, samhället styrs nu helt av kvinnor och en slags direktdemokrati med planekonomi råder. Kvinnorna har byggt upp ett samhälle som tar hänsyn till miljön, alla är vegetarianer och värnar naturen. För att mänskligheten skall överleva så behöver det födas barn och där får männen i lägren stå till tjänst, de fungerar som forskningsobjekt och spermabanker. Rädslan för pandemin är massiv i samhället och samtidigt så längtar Simone efter att få bära och föda ett barn. Relationen mellan de båda kvinnorna sätts på prov och när Nikki bestämmer sig för att bli surrogatmor så kommer de stora livsfrågorna nära.

Schiefauer har skrivit en roman som börjar i en pandemi och där sättet att hantera den leder till en dystopisk framtid. Det här är ett mycket tankeväckande tankeexperiment och romanen tar upp många aktuella ämnen, kanske blir det något många? Författaren beskriver Bärarna som hennes första vuxenroman men jag tycker att den kan passa både unga vuxna och vuxenvuxna. Författaruppläsningen fungerar bra och det är lätt att hänga med i berättelsen också när man läser med öronen. Jag tänkte en hel del på Naomi Aldermans Makten när jag läser, båda romanerna handlar om ett framtida samhälle helt styrt av kvinnor. 

Bildkälla: Romanus & Selling