svårmodets döttrar – Anna Laestadius Larsson

Anna Laestadius Larsson är fenomenal på att skriva historiska romaner med kvinnor i centrum och så också i Svårmodets döttrar. 

Den här gången är det inte kungliga gemak i slutet av 1700-talet som i serien som börjar med Barnbruden utan nu befinner vi oss under 1900-talet. Vi får följa fyra generationer kvinnor. Emma som i slutet av 1800-talet i unga år träffade en våldsam man. Dottern Ingeborg föddes och när Emma blev misshandlad så illa av sin make att han hamnade i fängelse så skiljer hon sig. Den nye maken Axel flyttar den lilla familjen till en stad i Norrland, där skall de skapa sig en bättre framtid.

Där växer Ingeborg upp och hon skulle så gärna vilja studera till lärarinna men som äldsta dotter så är det bara giftermål som gäller. Helst med en man ur församlingen. I samhället runt om växer tanken om rösträtt och jämställdhet men också Ingeborg hamnar i ett olyckligt äktenskapet och hon får i sin tur en dotter: Greta. Ingeborg bestämmer sig för att leva ensam och hon viger sitt liv åt att hjälpa kvinnor som hamnat i olycka. Greta känner sig förbisedd och när den vackre Harald som är av fin familj visar intresse så blir det förlovning trots att de inte känner varandra. 

Nu är det så slutet av 60-talet och Greta och Harald skall fira pärlbröllop i polismästarbostaden i Svårmodet. 30 år som gifta skall uppmärksammas med en ståtlig fest och det är väl egentligen bara Greta som tycker att det är något att fira, hon vill hålla fasaden uppe trots att familjelivet är allt annat än lyckligt. Harald är våldsam,  dottern Eva, som är generation fyra i släktledet skall snart sluta nian och hon är ledsen och osäker kring sin framtid, mamma Ingeborg har utblottad fått flytta hem till Greta och det är tydligt att det 1900-tal som kvinnorna hittills levat i nu är på väg att förändras. Kanske finns det möjlighet för Eva att faktiskt bryta den här kedjan där kvinnorna i släkten fått foga sig i männens värld och där de på grund av graviditet och försörjning fått gifta sig och leva med män som svikit, slagit och nedvärderat dem.

Anna Laestadius Larsson har skrivit några kvinnors historia från rösträtt till p-piller och hon hänger upp det på fyra kvinnor som var och en engagerar och berör. Hon har lagt sig vinn om att få dit historiska skeenden och tidsmarkörer utan att det känns påklistrat och det jag uppskattar mycket med boken är att den visar på att vägen mot kvinnligt självbestämmande och ökad jämställdhet har varit lång och tagit tid.