Untitled Post
 |
| Hur många sippor fanns det i skogen? Oändligt. Hur mycket väntar vi på Bebben? Oändligt. |
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
|
| Hur många sippor fanns det i skogen? Oändligt. Hur mycket väntar vi på Bebben? Oändligt. |
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Mäktigt! Jag har inte vant mig vid att folk i min egen ålder blir mormor och farmor. Alltså, jag begriper det intellektuellt och jag har åtskilliga jämnåriga vänner och bekanta vars barnbarn redan är flera år nu – men ÄNDÅ känns det konstigt. Du och jag är ju precis lika gamla och ditt eget barn ska få barn. Jag försöker föreställa mig om MITT barn skulle få ett barn; det känns så osannolikt och svårbegripligt – även om jag vet instinktivt att jag skulle älska det där lilla pyret mer än det mesta på jorden. Mina egna föräldrar var just så här gamla när de fick sitt första barnbarn. Minns att min mamma sa samma som jag säger nu: hon längtade efter att bli mormor till min lilla bebis, men hade svårt att förlika sig med tanken på att hon var mormor (51 var hon när min förstfödde kom). Vilken underbar tid som ligger framför dig och J och hennes lilla familj! //Mona
Tack för din hälsning Mona! Visst är det konstigt när ens barn ska få ett barn. Vi pratade om det häromdagen, det handlar ju inte om att man inte vet att barnet är vuxet utan att tiden har gått. Det där lilla livet som skall komma är så välkommet!