I den lilla byn i Polens utkant bor Janina Duszejko, hon har lämnat storstaden för att finna lugn och ro på landsbygden och hon försörjer sig genom att titta till de sommarboendes hus under vintern. Hon är också en hängiven ställart av horoskop och på fritiden översätter hon Blake till polska (titeln är en strof ur en dikt av Blake). När romanen börjar så är det vinter och Janina blir uppringd av en granne – han som normalt lider av testosteronrelaterad autism och knappt pratar utan bara pysslar med sina maskiner – han har hitta en granne död i sitt hem och nu ber han Janina om hjälp. Hon går dit och upptäcker att grannen ligger död med ett rådjursben i halsen, i huset ligger ett slaktat djur och runt omkring huset finns spår i snön av djur. Janina, som värnar djuren kanske mer än människorna, lanserar genast teorin om att det är djurens hämnd. Snart hittas fler människor döda och polisen är handfallen. Janina ses som den tokiga gumman som bor i den enliga byn men är det kanske så att hon är den som skall skapa trygghet i byn igen?
Jag är väldigt förtjust i den här sortens romaner, den tar sats i det lilla och siktar utåt och berättar och belyser generella frågor som många kan känna igen sig i. Tokarzcuk beskriver en landsbygd där jakt är en väsentlig del av det gemensamma och där människor som faller utanför normen ses som underliga. Det är spänning, humor och miljöer som lockar, utöver det så är en diskussion kring översättning av poesi och dråpliga beskrivningar av livet i en liten by långt från centralorten. Tänk en blandning mellan Erland Loe och Dörte Hansen. Man skulle kunna se det här som en kriminalroman och formen gör att jag tror att den skulle kunna passa väldigt många läsare.
Boken kommer påpassligt nog i nyutgivning nu och ska man lägga en nobelpristagare under granen så är den här ett gott val!
Leave a Comment