bomullsängeln – Susanna Alakoski

På bokmässan lyssnade jag till Susanna Alakoski och Kjell Westö och det var ett innerligt och intressant samtal om livet och arbetet i Finland under tidigt 1900-tal. Alakoski berättade att hon hållit på med en roman i mer än tio år och den har gått under namnet finlandsboken. Hon har letat efter dokument, sökt i sin egen släkthistoria och landat i att hon vill gestalta kvinnorna och deras arbete under 1900-talet. Det blev ju ett väldigt tjocke utkast så nu har hon delat upp berättelsen i fyra romaner – Bomullsängeln är den första. Nu har jag läst den.

Hilda växer upp, tidigt 1900-tal,  på en ganska välbeställd gård i Österbotten men när hon blir gravid förskjuts hon och hon hamnar som piga på en annan gård. Där träffar hon Helli och de båda flickorna drömmer om ett annat liv än att mjölka och mocka. Staden Vasa ligger inte allt förlängt borta och där kan man få arbete i bomullsspinnerierna. De två unga kvinnorna bestämmer sig för att resa dit.

– Hilda tror på Gud och Helli tror på fackföreningen, så beskrev Alakoski det i samtalet på mässan och det blir tydligt i romanen att de två kvinnorna är mycket olika. Hilda drömmer sig gärna bort i skvallertidningar från Sverige och Helli arbetar för att de anställda ska få bättre villkor, barnkrubba och kortare arbetsvecka. De båda kvinnornas familjer ställer sig på olika sidor i inbördeskriget och trots påfrestningar så består deras vänskap genom det hårda livet på fabrikerna, äktenskap och barnfödslar. Romanen tar oss som läser med från tidigt 1900-tal fram till femtio-talet och det är tydligt att det är Hildas barn som vi ska få följa i den kommande delen.

Idag gick jag förbi Remfabriken här i Gårda och jag hörde de gamla maskinerna i muséet som var igång. Det är spännande att läsa om hur arbetslivet kunde ha sett ut för alla de kvinnor som arbetade här i kvarteret för mindre än ett sekel sedan. Jag tycker mycket om att besöka historien och det är inte så vanligt att man får följa arbetet såpass noga som man får i den här boken. Jag kan egentligen bara påminna mig att jag läst serien om Bricken på Svartvik som är jämförbar, Vibeke Olsson och Susanna Alakoski lyfter fram en del av historien som vi behöver läsa om. Helt klart är det perspektiv som behövs och arbetet har format generationer av kvinnor och deras möjligheter till ett mer jämnställt samhälle. Jag ser fram emot att läsa vidare i den här serien!