se på oss nu – Geir Gulliksen

Se på oss nu av Geir Gulliksen är en sån där roman som jag med hjärnan kan förstå är riktigt bra men som jag ändå inte gillar. Det är kroppsvätskorna som stör mig och det eviga ältadet av den sexuella attraktionen och den fundamentalt klassiska medelålderskrisen och gubbigheten och det totalt egoistiska perspektivet och …

Romanen handlar om Hans som befinner sig mitt i livet när passionen slår till. Han är gift med Ingunn och tillsammans har de en dotter, på ett bröllop möter han Harriet och han blir så fascinerad av den mycket yngre kvinnan. De inleder en relation och han tillbringar plötsligt hela kvällarna messandes med en kvinna som verkar så spännande, är nybliven mor och får honom både att känna sig ung igen och väldigt orolig för att bli gammal. Nja. Det här ältandet är inte min grej. Det blir för långrandigt för mig och jag tröttnar någonstans i mitten. Jag läser klart men det är inte på ett särdeles engagerat sätt. Man skulle kunna tänka sig att man kunde bli lite road av igenkänning och på-pricken observationer men det roar mig föga. Jag lämnar romanen med ett lätt känsla av irritation.

Ljummet är mitt omdöme.