ensamhetens konst – Yuyun Li

Yiyun Li är en författare som skriver sina romaner seende på sitt land från en annan horisont – hon lever sedan länge i USA men hennes uppväxt i Kina är mycket närvarande i hennes texter. Liksom i Jhumpa Lahiri, Chimamanda Ngozi Adichie och Teju Coles romaner (för att bara nämna de som jag läst de senaste året) så bidrar livet i exil, distansen till händelser i både tid och rum starkt till romanerna. När jag började läsa Ensamhetens konst så kände jag genast igen mig, några av karaktärerna finns med redan i Lis novellsamling Be för mig i tusen år  och miljöerna rör sig mellan Amerikas västkust och Peking i båda fallen. Ensamhetens konst börjar med ett dödsbud.


Den medelålders kvinnan Shaoai har dött och dödsbudet når de forna barndomskamraterna Boyang, Ruyu och Moran. De tre vännerna växte en gång upp i samma kvarter och gick i samma klass, nu har de inte längre någon kontakt. Boyang har stannat kvar i Peking och är numer en ansedd affärsman, Ruyu och Moran bor båda i USA. Alla tre har påverkats mycket av den händelse som avslöjad först i slutet av den här romanen och som absolut inte borde omnämnas i varken säljtexter eller på baksidan av omslaget. Jag skriver inget här, för att förstöra läsupplevelsen för er vill jag inte.

Om man tror att man ska läsa en kriminalroman så blir man väldigt besviken. Tro alltså inte på säljtexterna …  Om man istället saktar ned sitt tempo, anpassar sin läsning till texten så får man en lågmäld och samtidigt intensiv inblick i tre tonåringars liv på 80-talet i Kina, innan och under händelserna på Himmelska fridens torg. Samtidigt får vi möta samma personer i nutid, händelserna då har påverkat dem på djupet och alla tre har valt att odla ensamhetens konst. När de nås av den äldre kamratens död så börjar de alla tre på var sitt håll att reflektera och det är i mångt och mycket en mycket filosofisk betraktelse om tid, minnen och valen man gör i livet som Yiyun Li bjuder mig som läser. Att hon ofta nämns som en av de riktigt stora kommande författarna i USA kan jag absolut förstå. Snyggt men kanske inte sådär hjärterotsdrabbande, lite för snyggt kanske till och med. Väldigt lite kött och blod och mer avsvalnad distans.

Är ni nyfikna på fler romaner om Kina skrivna i exil så passar det bra att tipsa om Xiaolu Guo. Vår intervju med henne från bomässan länkar jag här och Helenas skriver om Kortfattade kinesisk-engelsk ordbok för älskande och Linda om Jag är Kina.