när kejsaren var gudomlig
När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka läste jag på min resa i Japan och sällan har väl plats och bok samspelat så väl. Liggande på ett hotellrum i Hiroshima och med atombombsminnesmärket framför ögonen så fick jag en påminnelse om hur grymt kriget drabbar många människor. Otsuka berättar i den här romanen sin egen familjs historia, hon skildrar på ett gripande vis hur hennes mors, morbrors, mormor och morfars liv förändras i ett slag när Pearl Harbour angrips. Från att tidigare haft ett välbärgat medelklassliv i det nya landet USA förändras allt. Misstänksamheten mot japaner frodas och FBI håller koll med sina register. Morfadern tas till fånga som spion, mormodern och de två barnen gör allt för att sudda ut sin identitet som japaner, teserviser slås sönder, kimonoer bränns och bara engelska ska talas i hemmet. Det hjälper inte, en dag kommer ordern, alla japaner ska skickas på interneringsläger till Utah. ![]() |
| Henri Sugimotos bilder skildrar livet i interneringslägren. På Japanese American National Museum finns hans bilder online. |
Romanen är uppdelad i tre delar: innan lägret, under tiden i lägret och efter lägret och de olika berättarrösterna ger alla sin bild av händelserna. Morfaderns brev finns också med som en komponent och Julie Otsuka berättade i en intervju i Lundströms bokradio att just breven var en av anledningarna att hon började skriva den här berättelsen. Hennes familj hade aldrig riktigt pratat om upplevelserna i lägret och Otsuka kände ett behov av att veta mer. Utforska vad som hände och gestalta det på ett sätt som kunde sätta ljus på en del av den amerikanska historien som inte är särskilt välkänd och jag tycker hon lyckas mycket, mycket väl med sin ansats. Barnens intensiva upplevelser, moderns utsatthet och den brutne fadern, de är alla personer som stannar kvar i minnet och det som skulle kunna vara en sentimental eller bitter berättelse är mest av allt en skildring av hur den lilla familjen inte ger upp hoppet om att ses igen. Att livet ska bli som det en gång var, att de ska kunna leva ett gott liv. Att ställa klockan tillbaka.

Novellen Diem Perdidi skrev jag om när den publicerades i Granta förra våren, den ger en liten hint om temat för nästa roman.



Den här är jag väldigt sugen på att läsa. När jag läste Vi kom över havet, hade jag velat läsa mer om interneringen så då känns det ju lämpligt att jag läser den här 🙂
Ja, den var mycket bra, du blir nog inte besviken.
Jag har ju både Vi kom över havet och Jamie Fords bok i hyllan. Nu måste jag verkligen läsa dem snart!
Det tycker jag!
Det måste ha varit mycket speciellt att läsa boken i Japan. Håller med om att den är fantastisk.
Ja, särskilt i Hiroshima som drabbade mig rejält. Det var en nästan surrealistisk känsla att vandra i minnesparken.
Intressant! Jag ska nog läsa denna bok också – tyckte att "Vi kom över havet" var alldeles fantastisk, bland det bästa jag läst. Efter den boken fick jag tipset om "Hotellet i hörnet av Bitter och Ljuv" som var oerhört gripande och som matchade min läsupplevelse av Otsukas roman. Synd, som du säger, att den har en så tramsig titel! Jag gillade för övrigt inte huvudpersonens orimligt mogna beteende då han skulle föreställa vara 13-14 år. Stickspår! Tack för recensionen av "När kejsaren var gudomlig" – låter som en bok helt i min smak.
Härligt att du hittat hit. Julie Otsuka är en fascinerande författare.