the summer without men

Dan efter dan passar jag på att skriva några rader om Siri Hustvedts senaste roman The Summer Without Men. Som titeln antyder är detta en roman fylld med kvinnor i alla åldrar och mitt i hela historien finns Mia, 55 år gammal, poet och universitetslärare. Hon har efter 30 års äktenskap plötsligt blivit pausad ifrån och pausen är fransyska och mycket yngre. Efter ett mindre sammanbrott återvänder hon till sin barndoms småstad i Minnesota för att undervisa en sommarkurs i poesi.

Unga tonårsflickor på poesikursen, grannkvinnan och hennes 3 åriga dotter, den egna dottern i snart 30-årsåldern, den åldriga modern och hennes väninnor får alla plats i berättelsen om kvinnlig vänskap som kan vara så stärkande och så nedbrytande på en gång och i mötena hittar Mia alltmer tillbaks till sin hjärtas egen vilja. Hur är det med männen, behövs de alls?

Siri Hustvedt överraskar mig i sin nya roman, att den skulle vara tänkvärd och utvidga mitt ordförråd, vacker och poetisk och mitt i samtiden det visste jag nästan innan jag ens öppnat pärmarna men rolig? Kvick, spirituell och vass i sina kommentarer om mänskligheten och dess förfall, självdistans till det poesiskrivande jaget och småfniss på nästan varje sida – det hade jag inte förväntat mig. Lättsamt, välskrivet och full pott!

”We are more enlightened than the Enlightenment, we of the twentyfirst century, with our widgets and gadgets and high-speed winklets and no-fault divorce.”

Männen, ja de kan väl ändå vara bra att ha ibland. Om inte annat så är de ju ett litet sällskap…

SvD hade den 11 mars en recension av boken. Läs gärna den!