mullbärsträdet i Aleppo – Kadir Meral

I ett mullbärsträds grenar sitter en gunga och i den svingar sig tvillingbröderna Tareq och Fareq. De bor i Aleppo med sina föräldrar och pojkarna älskar att tävla om det mesta. När Kadir Merals roman Mullbärsträdet i Aleppo börjar går Tareq i ett sönderbombat kvarter och inser att han nu är ensam i världen, han måste försöka ta sig till en säker plats. Han börjar sin resa mot Europa. Han betalar för att bli fraktad i en lastbil till Sverige, på resan träffar han Zarah och de hamnar som flyktingar i västra Sverige. Både i Vänersborg och i Ucklum möter de människor som hjälper dem att etablera sig i Sverige men deras förflutna jagar dem.

Zarah är yazzidier och har utsatts för grymheter hon helst vill glömma (dokumentärfilmen Sabaya har snart premiär på bio och jag har skrivit om Nadia Murads Den sista flickan  här på bloggen när hon fick nobels fredspris 2018). Ytterligare en av huvudkaraktärerna är Radovan som driver ett importföretag som har sin bas i Partihallarna i Göteborg. Han fraktar varor, och människor, över Europa och han är intresserad av att tjäna pengar oavsett hur det går till. Det är någonstans i skildringen av Radovan som jag lite tappar intresset för den här texten, på något vis så blir det spänningsroman av det hela. Jag förstår fullt ut att Meral velat skildra flyktingarnas utsatthet och att det är pengar som styr flyktingströmmarna men någonstans känns porträtten av Tareq och Zarah mer arbetade och komplexa.

Kadir Merals debutroman Pojken som följer sin skugga  var en ovanligt fin debut som jag tycket mycket om, Mullbärsträdet i Aleppo den lite svåra tvåan. Jag hoppas Meral fortsätter att skriva, hans erfarenheter och blick på det svenska samhället är både viktiga och intressanta att läsa.

Bildkälla: Hoi förlag