ett lyckligare år – Jonas Gardell

Är det 2021 som det är ett lyckligare år? 50 år efter den första demonstrationen för homosexuellas rättigheter? Jonas Gardell har med sin nya bok Ett lyckligare år tecknat de homosexuellas villkor under två tider. Först får vi läsa om Pontus Wikner som 1879 skriver det han kallar psykologiska bekännelser. Hans text låses in i en metallåda och skall öppnas först 50 år efter hans död och nu skriver Gardell om Pontus sätt att hantera sina känslor för Herman och många fler män i en tid när det inte finns ett namn för homosexualitet.

Sent 60- och tidigt 70tal utspelar sig den andra delen av boken där vi får följa Ronny och hur han i sin tonårstid får fatt i modet som gör att han vågar bilda Sveriges första förening för homosexuella. Tillsammans med andra ungdomar ordnar de danskvällar och skapar en mötesplats för både kvinnor och män som vill förändra synen på alla de som älskar någon av samma kön. De ordnar till och med en liten demonstration och Gardell bygger den här delen av boken på research i tidningar men också intervjuer med ett par av de som bokstavligen gick före. 

Det märks i texten att det här är ett innehåll som är på liv och död för författaren, Gardell får ofta en predikande ton i sina texter och i Ett lyckligare år så tar det emellanåt över. Troligen bidrog min känsla av det att jag lyssnade på ljudboken där Gardell läser själv, hans föreställning hamnar emellan texten och läsaren emellanåt. Synd, för det här är en roman som jag hoppas många läser, det är en del av vår historia som inte får gömmas undan i en låda eller i ett arkiv. Vill man höra Gardell berätta om sin bok så tycker jag man ska klicka sig till Lundströms eller till Babel

Bildkälla: Norstedts förlag