Om någon skulle komma förbi av Thomas Korsgaard är en uppväxtskildring från ett avlägset hörn av Danmark. Tue är 12 år gammal och bor på en grisgård långt från närmsta busshållplats. När romanen börjar så får man reda på att familjens yngsta syskon dött redan i moderns mage och pappan hanterar det genom att vara i ladugården och ta hand om djuren och sköta om sina hundar. Mamman låser in sig i sovrummet och spelar nätpoker och pojken Tue lämnas att ta hand om sig själv. Familjens ekonomi är körd i botten och skulderna till släktingarna växer.
Tue är ensam, han är ett enkelt offer för klasskamraternas glåpord och mobbning och när han i högstadiet börjar ge igen så är han ständigt uppkallad till rektor. Han gillar inte skolan, han är nyfiken och intresserad av mycket men hans vardag är arbetet på gården och världen är begränsad till de närmsta byarna och det livet skildrar Korsgaard på ett mycket berörande vis. Jag har förstått att det här är den första delen i en planerad trilogi och jag ser verkligen fram emot att fortsätta följa den känslige och smarte pojken Tue.
Utan att dra allt för stora växlar på jämförelsen så tänkte jag ofta på Douglas Stuarts uppväxtskildring Shuggie Bain när jag läste. Det finns en svart humor i eländet och en överlevnadsinstinkt hos pojkarna som jag tycker förenar böckerna, de handlar också om hur en ung pojke kommer till insikt om sin homosexualitet och hur de närmast överlever med hjälp av vänskapen med en tjejkompis.
Är man nyfiken på författaren så kan jag rekommendera att se babel från april. Det var det inslaget som gjorde att jag hittade till den här fina romanen.
Bildkälla: Weyler
Leave a Comment