Här ligger då mitt signerade exemplar av Kjell Westös Skymning 41 – Roman från en krigstid som nu blivit läst. Med tanke på att jag lyssnat på Westö som talat om sin bok vid fyra tillfällen de senaste veckorna så skulle man kunna tänka att läsningen av boken nästan var lite förbrukad men såklart blev det inte så. 

Westö skriver i sin senaste roman Mollys och Henrys berättelse. De två träffas, hon aktris och han journalist, och inleder ett förhållande som ganska snart knakar i fogarna. När romanen börjar är det början av 1940 och Molly är på väg ut ur Finland med tåg. Hon skall följa med teaterkompaniet till Sverige på turné och i Helsingfors exploderar bomberna. Henry rapporterar från kriget och hans texter publiceras i Hufvudstadsbladet ända tills de inte längre tas in. Redaktören vill ha andra berättelser från kriget än de som Henry producerar. De båda är hängivna sina yrken och när de igen möts i Helsingfors efter den dyrköpta freden våren 40 så kommer en sommar av kärlek. Det är inte okomplicerat och kriget runt om i Europa påverkar livet för dem båda, härliga dagar i sommarvistet blandas med ett ständigt hot om ett nytt krig. Henry vill skriva och beordras att redigera, Molly vill spela teater och blir uppmanad att underhålla. För det tunga finns inte utrymme i ett land i krig. Westö har med hjälp av sina huvudkaraktärer skapat en fantastisk roman där vardagsbekymmer som matkuponger och bensinransonering får ta plats bredvid krigets grymhet, båtturer i skärgården och kärleksmöten ryms tillsammans med sorg efter alla de som skadats och dött i kriget och några av de allra största moraliska frågorna ställs. Hur skulle jag själv reagera, leva mitt liv om mitt land, min familj blir attackerade. Vilka eftergifter skulle jag gå med på? 

En av tankarna som jag återkom till under läsningen var hur realpolitiken faktiskt tedde sig för invånarna i Finland. Sovjet i öst som ville expandera kommunismen västerut, Tyskland som kunde ses som garant för att så inte skulle ske och Finland ett litet land klämt mellan stormakterna. Någonstans i inledningen av romanen uttrycker en av männen sin besvikelse över att Sverige inte kommit till undsättning, den tanken kan man förstå. Westö har beskrivit i flera av de samtal jag hört det senaste hur han i den här romanen närmat sig sin egen familjs historia, både hans farfar och morfar dog under kriget, och hur han burit på det här skeendet i många år. Romanen är fiktion men under tiden den skrevs så anföll Ryssland Ukraina och med det som fond vid läsningen så upplevs texten på alla vis mycket angelägen också för vår tid. 

Jag har skrivit om Hägring 38 – den kom för tio år sedan och min text hittas här. Med det sagt så behöver man inte läsa den innan, det går att läsa Skymning 41 som fristående roman men jag rekommenderar att man ändå läser dem i kronologisk ordning.