sweet dreams Öxnehaga

Jag har hört Eurythmics Sweet Dreams i bakhuvudet under hela min läsning av Anna Agrells nya roman Sweet Dreams Öxnehaga och trots att jag är något äldre än huvudpersonerna i boken så fungerade den som en tidsmaskin. Sara och Mia bor i miljonprogrammet Öxnehaga, de går i sexan och känslan av att barndomen är på väg att ta slut ligger som en grundton i berättelsen. Vad som väntar dem är ovisst, Sara och hennes bror lever med sin mamma som låter dem ta mycket ansvar för sin vardag. Pappa har de inte träffat och Sara fantiserar om vem han är. Hon älskar både att skriva och testa gränser, skateboarden som hon får av en klasskamrat blir ett sätt att hitta kickar. Vänskapen med Mia är evig, i Mias hem är det alltid välstädat och allmänt ordningsamt och Sara både längtar efter att vara där och och känner sig i vägen. Mias storasyster är nästan vuxen och det lockar och förskräcker. 
Parallellt med uppväxtskildringen så får vi som läser också möta Sara och Mia i vuxen ålder och hela romanen börjar med att Mia är försvunnen. Nutidens händelser väcker minnen från barndomen och trots att att det är ett berättargrepp som är ofta använt så upplever jag Agrells roman både äkta och innerlig. Det är en skildring av tiden före mobiler och Internet, när videobandspelaren var något så dyrt att det var få som ägde en och drömmarna om musik och skrivande tycktes lika avlägsna som Vintergatan. 

Herregud så mycket jag har lyssnat på Eurythmics under 80-talet och så mysigt det var att hitta tillbaks till dem, det var riktigt hurra! Tänk att man minns alla texter från när man var 16 men inte hittar sina nycklar säger väl något om minnet 🙂 Läs nu Sweet Dreams Öxnehaga och gör en tidsresa. Har ni missat Annas debutroman Ett halvt andetag så tycker jag att ni genast skall läsa den också.

Bildkälla: Historiska media