galanterna – en historisk roman i min smak

Mia Franck läser själv sin historiska roman Galanterna och jag var mycket förtjust i inläsningen. Det skall vara en finlandssvensk inläsare förstås, det gör hela boken ett snäpp bättre. Berättelsen utspelar sig i Helsingfors tidigt 1910-tal och huvudpersonerna är 4 unga kvinnor med Dagmar och Hilma i spetsen. De två bor tillsammans i ett rum och alla fyra arbetar för att tjäna sitt uppehälle. Dagmar är modist och möter i hattaffären flärd och den fina världen, hon tycker mycket om sitt jobb och drömmer om att få äga en egen affär en gång. Det är hennes arbete som småningom för de båda väninnorna till Paris.

Nu ska jag inte gå handlingen i förväg, det som är en stor del av boken är att gruppen av kvinnor blir allt mer medvetna om att deras kön hindrar dem att göra det som de vill, leva livet som det önskar. De kommer på idén att de ska klä sig i manskläder för att få känna på friheten som byxorna ger och deras lek med identiteter och drömmen om ett annat liv leder till allt mer djärva handlingar. De är fyra unga yrkesarbetande kvinnor på vift i en stad där suffragetterna i London uppmanar till strejk och unga kvinnor bär på en hattnål för att kunna freda sig från antastande män. Jag tänker mig att de här kvinnorna är ungefärligt jämnåriga med Ester Blenda Nordström, det är en spännande tid där innan det första världskriget och där kvinnlig rösträtt beslutas.

Jag slogs av skildringen av Helsingfors under den här tiden där svenska, finska och ryska talas på gatorna och fram till 1917 var ju faktiskt Finland en del av Ryssland. Det är ändå bara drygt 100 år sedan och det känns som väldigt avlägsen historia. Mia Franck skriver i efterordet att utdrag ur tidningar och vissa historiska händelser är helt autentiska, Dagmar är löst baserad på författarens mormorsmor men de unga kvinnornas berättelser är annars fiktion. Det här var en roman som jag gillade. Tack till den som valde den till den digitala bokcirkeln!

Om några veckor skall jag prata om den här boken digitalt och det ser jag mycket fram emot.

Bildkälla: Förlaget