londonflickan

Recensionsdag är här för Susanna Alakoskis Londonflickan och skildringen av den finska familjen som vi mötte i Bomullsängeln fortsätter. Där lämnade Hilda släktens jordbruk när hon blev gravid som ogift för att arbeta på textilfabriken i Vasa, hennes dotter Greta lämnar i sin tur för Stockholm och när Londonflickan börjar så är det Greta vi får följa. Hon drömmer ännu större drömmar än Stockholm och när möjligheten att arbeta som barnflicka i London dyker upp så reser hon. Det är femtiotal, hon vill se världen och sjunga jazz, när hon kommer till den akademiska familjen i London så öppnar sig möjligheterna på ett sätt som mamma Hilda inte ens kan föreställa sig.

Gretas bror hamnar på Algots i Borås och engagerar sig fackligt där och de två berättelserna belyser olika erfarenheter av den finska arbetsmigrationen.  Jag minns att jag inte var helt golvad av den första delen i den här trilogin och dessvärre är jag inte helt såld på Londonflickan heller. Jag gillar idén mer än utförandet, jag tycker att det blir lite för omständigt beskrivet emellanåt och ganska spretigt berättande. Jag blir inte riktigt engagerad i karaktärerna och det förekommer små insprängda föreläsningar emellanåt om t ex hur den svenska fackföreningsrörelsen bjuder in arbetskraftsinvandrare för att utbilda dem så att de kan informera sina arbetskamrater om fackets arbete. Med det sagt så kommer jag säkert att läsa vidare när del tre dyker upp.

Bildkälla: Natur & Kultur