trion – Johanna Hedman

Trion av Johanna Hedman har varit omskriven de senaste veckorna och jag försöker alltid att hålla mig ifrån omdömen och diskussioner innan jag läser. Med en här romanen kunde jag inte undvika snacket, tyvärr. Det var synd, någon Samlade verk är det här inte och ska inte heller vara. De två romanerna delar en hel del och det mest uppenbara är att berättandet cirklar runt tre vänner, två män och en kvinna. En av vännerna är konstnär och alla tre rör sig i akademikerkretsar. Dessutom utspelar det sig under vännernas ungdomstid, klassperspektivet är en av temana och en avgörande tid i ungdomarnas liv tillbringas i Paris. 

Trion börjar med att en ung kvinna reser till NY och söker upp Hugo, hennes mammas gamla vän som har erbjudit sig att hysa henne under besöket. Man förstår att kamrattrojkan Hugo, Thora och August har skingrats och snart är berättelsen tillbaka i den tid då August och Thora träffar Hugo och starka relationer skapas. Thora är den som kommer från ”familjen”. Hon studerar juridik och är barndomskamrat med August, blivande konstnär. Inneboende i Thoras barndomshem i Lärkstaden är Hugo som helst av allt vill studera litteraturvetenskap. Ungdomarna lever och älskar, gränserna mellan vänskap och kärlek är flytande och språket som skildrar det där sköra tillståndet när man är ung och kär i livet är mycket fint.

Jag imponeras av Hedmans sätt att emellanåt berätta alldeles lagom mycket, liksom att jag irriterar mig på när luckorna och hoppen i texten blir allt för stora. Å ena sidan så gillar jag att man inte riktigt vet hur allt var egentligen, det ger människorna i texten en trovärdighet. Ni vet minnet är selektivt. Men samtidigt så lämnas en hel del hängande i luften och liksom dinglar. Hur som, jag är mycket glad över att ha läst den här debutromanen och jag ser mycket fram emot att läsa mer från Johanna Hedman.  

Bildkälla: Norstedts förlag