Snart läslov!

… Läs mer

snabblästa deckare. Enkel fråga i bokbloggsjerkan den här veckan och för en gångs skull ett enkelt svar. Läser gör jag alltid, året runt och jag har alltid lust att läsa men när jag hamnar i en stressig period och jag inte riktigt kan koncentrera mig då lånar jag ett gäng deckare eller kriminalromaner till min läsplatta. Lagom läskiga bladvändare, eller för den delen kriminalserier på TV, fungerar mycket bra för mig!… Läs mer

Rekviem är det latinska ordet för dödsmässa och måhända är detta den sista delen i serien om Martine Poirot?

I Rekviem i Villette har Ingrid Hedström ännu en gång pusslat samman en spännande och välskriven deckare som tar avstamp i samtiden. Fallet öppnas med att två vuxna och en tonårspojke hittas döda i sitt garage. Martine som arbetar på justitiedepartementet får ansvaret för de oväntade dödsfallen samtidigt som Julie, Martines före detta notarie, får sitt första uppdrag som privatdetektiv. Hon blir kontaktad av en ung adopterad flicka som undrar över sina biologiska föräldrar. Med trådar… Läs mer

Det är egentligen På spåret som satte mig på spåret, när Hans Rosenfeldt och Jessica Gedin tävlade så kom jag plötsligt ihåg att det kommit ännu en titel i serien om Sebastian Bergman. Har hamnat i ett deckarstim så här på semestern och gladde mig åt att ha Fjällgraven i min telefon.

Det är hösten 2003 och Sverige är i upplösning, utrikesministern har mördats i ett varuhus och hela världen letar efter terrorister. I den tidsandan utspelar sig en del av den här kriminalromanen, den andra just nu. Som i en riktigt bra deckare så samverkar nu och då, historien ger perspektiv till samtiden och måhända… Läs mer

Långhelger är härlig lästid och för min trötta hjärna passade den första delen i avdelning Q – Kvinnan i rummet.

Många är de bokbloggare som tipsat om serien och det med rätta. Det här är en spännande, närmast gastkramande historia och inget för de som lider av klaustrofobi. Jag gillar särskilt att poliskommisarie Carl Mörk är en man med humor och distans, hans sidekick Assad och han gör att man småfnissar sig igenom den här i grunden mycket otäcka historien.

Mörk har, efter en tragisk dödsskjutning av en kollega, varit sjukskriven från Köpenhamnspolisen och mest för att hålla honom sysselsatt… Läs mer

Tredje Belinda Bauer läst den här hösten, efter Mörk Jord och Skuggsida var det dags för Ni älskar dem inte.  Erkännas ska att jag tyckte att del två  Skuggsida var sådär men övertalades av bokbloggarmaffian att ändå ge del tre en chans och det tackar jag för.

Bauer är en ruskigt skicklig deckarförfattarinna, hennes romaner utspelar sig i en på ytan vacker och idyllisk miljö, den lilla byn vid kanten av heden. Så mycket mänsklig tragik jag möter och så många trasiga människor som bor där, persongalleriet känner jag igen från de tidigare böckerna. Än en gång får vi möta polisen… Läs mer

Det finns saker som människor inte ens kan föreställa sig så länge ingen annan fått den befängda idén att genomföra dem. Men när det väl är gjort blir det på gott och ont en del av vårt kulturarv. (…)
På så sätt avtäcks vansinnets okända kontinent, som en karta som växer fram allt eftersom terrängen utforskas. Vi trevar oss fram med hjälp av tidigare erfarenheter…


I Fred Vargas franska deckare Okänd kontinent reser kommisarie Adamsberg på konferens till London, där han en sen kväll får syn på 17 skor i en rad utanför porten till stadens gamla kyrkogård. Det är skor med fötter i och… Läs mer