svalors flykt – Majgull Axelsson
När man börjar läsa en roman skriven av Majgull Axelsson så vet man att man kommer bli berörd. Så också i Svalors flykt. Psykologen Christel närmar sig 70 och i hennes kropp har den omutlige herr P flyttat in. Döden kommer närmare och sjukdomen påminner henne om att efter henne kommer ingen. Hon har inga barn och hon är ingens mormor och det är ledsamt för henne att tänka på. Särskilt svårt blir det när vännen och kusinen Lisbeth berättar att hon ska bli farmor. Christel arbetar fortfarande på kliniken i Norrköping och när hon får en ny patient, unga Molly, så börjar romanen.
Molly vill kallas Zadie och det visar sig att hon bor i sitt åttonde fosterhem och nu längtar efter en plats där det är tyst, en egen lägenhet. Villkoret från socialtjänsten är att hon går till Christel och allteftersom romanen fortskrider så avtäcks Zadie och lillebror Mios uppväxt. De biologiska föräldrarna är helt inkapabla och ändå fick både Zadie och Mio igen och igen placering hos dem. Zadie har överlevt, lillebror Mio dog när han var fyra och hittades under en säng så misshandlad och undernärd invirad i bubbelplast att hela Sverige blev upprörda. Zadie är överlevaren som blivit expert på att anpassa sig och relationen med Christel blir mer än professionell.
Självklart så hamnar tankarna direkt på lilla Hjärtats öde och Majgull Axelsson diskuterar i sin roman genom exemplet Zadie och Mio samhällets ansvar för de svagaste, olika professioners skyldighet att anmäla till socialtjänsten och hur lagarna ibland är formulerade på ett sådant sätt att de svagaste far riktigt illa. Samtidigt får vi som läser följa Christels kamp med att acceptera herr P och hon som skall vara den starka blir nu den svaga. Jag läste den här boken i nästan ett svep och den berör på många vis, som speciallärare så vet man hur viktiga relationer är för att barn skall kunna utvecklas och bli trygga och att läsa om Zadie och Mio är smärtsamt. Läsvärt!
Svalors flykt är också nominerad till årets bok. In och rösta på din favorit!
Leave a Comment