the Crown – säsong 5

I serien om det brittiska kungahuset så har säsong nummer fem nu sträcktittats. Tio avsnitt och miljöerna, kläderna och de historiska tillbakablickarna är så välgjorda. Skådespelarna gör fina insatser även om jag inte riktigt tycker att Imelda Staunton är klockren som drottningen. Svårt att leva upp till Olivia Colman som gjorde det så vansinnigt bra, och kanske är det inte rättvist att jämföra de två. Det är nu nittiotal och det brittiska kungahuset skakas av äktenskapshaverier, tabolidskriverier och monarkin ifrågasätts. De kungliga tycks leva ett liv allt längre från folket och när ekonomin i landet krisar så uppfattas överklassens slöseri som stötande. När prinsessan Diana blir en prinsessa av folket och blir mycket populär bland allmänheten så är både drottningen och prins Charles maktlösa. Affären med den gifta Camilla stärker inte prinsens aktier precis. Skildringen av en monarki i kris är välgjord och vägen till en modernare monarki tycks lång.

Har man levt under en sten och missat den här välgjorda (och mycket påkostade) serien så ska man förstås börja och se den från början, i den här senaste säsongen så är undertonen sorgsen och jag kan sakna den livsglädje som funnits i de tidigare säsongerna. Med det sagt så är det skakiga och sorgliga år som skildras och det hade ju varit helt opassande att göra en hoppsan, hejsan-säsong. Inte lär nästa (och sista) bli muntrare.