när du dör ska jag vara nära

Annie Reuterskiöld skriver i När du dör ska jag vara nära om våren och sommaren 2020, hennes mor bor på ett demensboende och när covid lamslår världen kommer döden mycket nära. Visserligen känner Annie att hon förlorat sin mor flera år innan, den kvinna som i våren 20 får covid 19 är inte den mamma som hon vuxit upp med. Under de månader som går från det att modern smittas tills hon dör utforskar Annie de minnen som hon har av sin mor, de har i vuxen ålder haft en ansträngd relation och genom minnesbilder och samtal med sina bröder och släktingar försöker Annie återuppväcka och reda ut, hon önskar att vara så nära som det bara går.

Inte nödvändigtvis fysiskt, där är visir och skyddsdräkter. Besöksförbud och en evig känsla av att mamman alltid valde något annat före sina barn hindrar. Känslan av att alltid vara tacksam, alltid vara till besvär. Den känslan, den vill Annie inte ta med sig framåt i livet. När hennes lilla son väljer att ropa efter sin pappa så vill hon slippa känna sig bortvald. Det finns kärlek som räcker till alla. Med sin roman i dagboksform har Reuterskiöld skrivit en uppgörelse med sin mor som är både gripande och lätt att relatera till.

Bildkälla: Forum förlag