skilsmässan – Moa Herngren

Moa Herngren är fenomenal på att sticka näsan rakt in i samtiden och rota runt ordentligt. Hon skildrar relationer och samtidsfenomen med en tonsäkerhet i texten som gör att jag som läser ofta mumlar men varför, varför? Varför gör di på detta viset? I den förra romanen Svärmodern så blev man ju helt galen på några av huvudkaraktärerna och visst är det likadant i Skilsmässan.

Bea och Niklas har ett på ytan bekvämt och lyckat liv, de är runt 50 bor i en tjusig våning på Östermalm och de två döttrarna är tonåringar med intressen som gör att föräldrarna förväntas vara engagerade på helgerna. Han är läkare och hon jobbar på Röda korset, de tillbringar somrarna på Gotland i hans familjs hus. Ni hör. Övre medelklass i Stockholm är den scen som presenteras. Redan i inledningen av romanen rämnar den vackra tablån. Niklas har glömt att boka färjebiljetter till Gotland, familjen måste stanna en vecka i den varma lägenheten i stan och för Bea är det katastrof. Hur kunde detta ske? Allt måste hon ordna med, köpa nytt kök frön Kvänum, ordna med dotterns ridning och planera all annan logistik som har med hemmet att göra. När hon konfronterar Niklas med sin besvikelse så tar han sin väska och går. Han orkar inte mer. Mer än 30 år tillsammans tar slut den dagen. Allt eftersom boken går så får vi höra Niklas version av äktenskapet och Bea och Niklas berättelser varvas. Som alltid så är relationer mellan två vuxna, komplexa och allt är kanske inte som det först verkar.

Pelargonerna (mårbacka antar jag) på det oerhört fina omslaget signalerar idyll, det är inte det jag möter i texten och ännu en gång sitter jag och muttrar. Men hallå, hur bär ni er åt?

Bildkälla: Norstedts förlag