Jag har hamnat i ett stim av samtida relationsromaner och senast lästa är Peppe Öhmans En gång om året. Här får vi möta singeltjejen och författaren Karolina som på en fest träffar arkitekten Christian. Snart har hon flyttat in i hans fina våning på Östermalm och blivit bonusmamma till hans två små döttrar. Hon har det perfekta livet, hon får ett fast jobb på den stora dagstidningen och livet med Christian är bekvämt. Bekvämt men inte särskit spännande, spännande är däremot kollegan Adam. Åtrån och pirret som Adam väcker finns inte alls i relationen med Christian och efter en blöt kväll ger Karolina efter, hon väljer att gå hem med Adam och deras natt blir het och lång.
Karolinas vardag är med Christian och hans fina barn, hon ordnar och organiserar familjelivet men saknaden efter ett biologiskt barn blir allt större. Christian vill inte ha fler barn och åren går, Karolinas biologiska klocka tickar allt snabbare och dessutom är hennes författande svårt att pussla in i vardagen, särskilt som Christians ex ständigt verkar ändra planerna för barnen. Längtan efter Adam finns där alltid. Hon lovar sig själv att det bara får bli ett möte per år, för att orka vidare med vardag. En skrivarresa till LA förändrar spelreglerna för alltid.
Peppe Öhman har skrivit en roman som med en skarp blick på samtiden ställer frågan om hur kärlek och relationer kan formeras när de traditionella familjekonstellationerna blir allt mer uppluckrade samtidigt som könsrollerna fortfarande består. Karolina vet att hon kanske inte älskar Christian på det vis som hon borde men om det tar slut så kommer hon ju inte att få träffa hans barn, de betyder mycket för henne. Han verkar ju nöjd med deras relation och kanske ska hon bara sitta lugnt i båten och glida med?
Jag lyssnade på boken i Charlotta Jonssons inläsning och den passade texten perfekt. Någonstans läste jag en artikel om att många romaner i vår landar i medelklassens försiktiga och mallade värld där alla de materiella attributen och ytan är till synes viktigare än känslorna. I den trenden så skakar den här romanen om åtminstone en smula, jag gillar särskilt de ironiska och roliga skildringarna av middagsbjudningar och andra såna förväntade saker som den där medelklassen roar sig med. Karolina är mest en sån där kvinna som jag bara vill säga till på skarpen. Herregud människa, samla ihop dig och ta kommando över ditt liv!
Bildkälla: Norstedts förlag
Leave a Comment