inte död än – reflektion över ett liv

Änkemannen Elis sitter hos sin son och har barnbarn och barnbarnsbarn runt sig, det är julafton och helst av allt så vill han åka hem till sin lägenhet och lyssna på jazz i lugn och ro. Ska han vara ärlig så är det bara ett av barnbarnen som han verkligen bryr sig om och han är inte på plats. I Johan Ehns roman Inte död än drabbas Elis av en hjärtinfarkt och hamnar på sjukhus. De långa timmarna i sjukhussängen uppmanar Elis att reflektera över sitt liv och han glider in i minnesbilder från sin barndom och uppväxt, hur han träffade sin fru Sonja och hur han använt mycket tid till sitt arbete inom fackföreningsrörelsen. När tiden nu är på väg att rinna ut så dras tankarna till de valen ha gjort eller inte gjort och hur livet med hans biologiska föräldrar och hans fosterföräldrar påverkat hans egen familjebildning och relationer.

På sjukhuset finns också en sköterska som med sin empati och nyfikenhet lockar fram både känslor och minnen hos Elis, den vänskapen är mycket fint skildrad i en bok som annars känns lite distanserad. Jag lever med Elis under hans sista veckor men jag blir inte riktigt berörd och jag undrar varför? Kanske är det för att romanen lever nästan uteslutande inne i Elis och att han inte tänker alls på människorna runt sig, han gör små försök att tala med sin son men det går sådär. Tankar på praktiska ting och hur livet skall fortsätta för de som är kvar finns inte med i boken och det gör kanske att skildringen av Elis sista veckor blir lite för orealistisk för mig. Med et sagt så är det en roman väl värd att läsa, det härliga omslaget hintar om att musik har en viktig roll i boken och jag kan tänka mig att de referenserna slår an både minnen och tankar för de som gillar jazz. 

Johan Ehn läser själv in ljudboken och han gör det jättefint. 

Bildkälla: Romanus & Selling