vad vill bebisen ha?

När man är sådär drygt ett år så är det faktiskt inte så enkelt att veta vad man vill eller inte vill. Lilla J ville igår inte torka sig efter badet inte heller ta på blöja men när hon fick syn på nappen så var det precis den som passade. En liten stund. Just nu är det mycket som händer i J s utveckling, hon blir allt mer bestämd i vad som skall lekas och ätas, hon säger neeeeej och ruskar på huvudet och snart är det dags för vill inte och kan själv. Det är underbart att hon blir allt mer självständig men jag kan förstå att det kan vara utmanande i varjedagslivet. Jag lever ju mormorsliv och dyker upp som gumman i lådan bara då och då, helt klart enklare. 

I min brevlåda låg häromdagen Lars Klintings pekbok Vad vill bebisen ha och den läste jag och lilla J tillsammans igår. Hon tittade noga på bilderna och pekade på bebisen flera gånger och sa: dä. Det är ett ord som kan betyda det mesta men i sammanhanget så tolkade jag det som att hon såg att det var en bebis på bilden.

Klintings bok rör sig i det lilla barnets sfär och ställer frågan vad handen vill ha – vanten, foten vill ha – skon, bebisen vill ha – nappen osv och bilderna är charmigt retro och lätta att samtala kring med också det riktigt lilla barnet.

Boken börjar dock med vad vill tuppen ha? Jo sin höna och vad vill hönan ha? Sin kyckling. Det känns daterat och lite mossigt för en bok som kommer 2021.

Hur som, det här var en mysig bekantskap och jag är säker på att den kommer att bli välläst!