en sång för alla dom – Mike Gayle

Idag är det recensionsdag för En sång för alla dom av Mike Gayle och det är en riktigt härlig läsning. Den handlar om änkemannen Hubert Bird som i sin ungdom hade smeknamnet Smiley, varje vecka talar han i telefon med sin dotter Rose. Han berättar om sina vänner, sina intressen och hur han trots sina 82 år ständigt håller sig igång. Sanningen är att han knappt lämnar sitt hus, han sköter trädgården och är mycket ensam, han talar helst med katten och när den nyinflyttade grannen hälsar och småpratar så blir han mest av allt förnärmad. En dag så svarar han ändå ja på en fråga och det kommer att förändra hans liv. Under bokens gång så får man lära känna Hubert och följa hans resa från Jamaica till London som arbetsimmigrant, livet med frun som fick välja honom före familjen och hur ålderdomen har blivit en plats där han inte trivs. 

För mig var det särskilt intressant att läsa om den rasism som Hubert möttes av när han kom till England under 50-talet och hur Hubert och hans vänner fick jobba extra hårt för att motbevisa alla fördomar. Hubert möter, på ålderns höst, en väldigt spretig grupp människor som alla har det gemensamt att de är ensamma och det är främst i skildringen av alla dem som man drar på munnen. Klockrena typer som man känner igen, Hubert däremot är inte en typ utan en människa som man känner med och tycker mycket om. Man unnar honom att få le igen. Det här är en både underhållande och sorglig berättelse som handlar om livslögner och om modet att ibland svara ja på en oväntad fråga. Missa den inte om ni är sugna på att läsa något lättsamt och samtidigt tänkvärt. 

Originaltiteln lyder All the Lonley People och översättaren Maria Bodner Gröön har fyndigt hittat en svensk textrad som passar fint. Bjuder Till dom ensamma: 

Bildkälla: Norstedts förlag