är det barnen, baby?

Kristofer Folkhammars roman Är det barnen, baby är en skildring av en pappas kärlek till sin dotter. Sandra är barnet som han fått tillsammans med sin tjejkompis Julia och när nu den lilla närmar sig ettårsdagen så börjar han fundera på hur hans liv förändrats när han blev förälder. Han kunde inte föreställa sig att kärleken till ett barn skulle kunna vara så oändligt stark och samtidigt söker han kärleken också till en man. Han önskar leva familjeliv men hur skall han kunna få ihop det med kärleksliv och ett litet barn, går det att kombinera? Han samlar sina tankar i ett brev som blir ett dokument över hans liv så långt. Han vet att han vill forma sin framtid tillsammans med sin dotter men han vet inte riktigt hur. Texten är ett sätt att försöka fundera ut det. 

Mannen i Kristofers Folkhammars roman lever ett liv långt från mitt och  emellanåt kan jag störa mig på hur mannen tar sig själv på ett väldigt stort allvar. Andra stunder skymtar jag något som berör. När han beskriver mannens känslor för den lilla dottern och tvivlet i föräldraskapet så kan jag verkligen relatera. Mitt lilla barnbarn är i samma ålder som dottern i boken och där finns så mycket i texten som känns äkta och nära. De känslorna tar jag med mig från den här läsningen. 

Bildkälla: Natur & Kultur