galgbergets väktare – åter till Maria Wern

I Galgbergets väktare så får vi möta den gotländska polisen Maria Wern ett år efter det att hennes man Björn har skadats allvarligt. Han vårdas i hemmet och minsta infektion kan leda till slutet, Maria försöker att få till ett så normalt liv som möjligt för dem och när ett död ung man hittas i havet måste hon släppa en del av ansvaret till Björns assistenter. Hennes arbete är viktigt för både henne själv men också för alla de anhöriga som söker ett svar på vad som hänt. Det visar sig att ungdomarna som hjälper till i Marias hem också är nära vänner till den omkomne och ännu en gång kommer mordet nära Maria och hennes familj. med tanke på att det är den 22 delen i serien så undrar man emellanåt hur mycket Maria egentligen pallar av olycka och dramatik.

Hur som, den delen som engagerar mig i den här boken är tankarna som förs kring vilket liv som är värt att leva, om man verkligen skall gå hur långt som helst för att rädda ett liv. Till vilket pris och för vems skull? I mitt eget liv har den frågan varit nära, i pandemin har den diskuterats alldeles för lite tycker jag och valet att välja bort behandlingar kan i det offentliga samtalet nästan ses som omöjligt.

Annars tycker jag att den här senaste delen går lite på tomgång, det blir inte riktigt spännande för mig och utan att avslöja allt för mycket av handlingen så tänker jag ändå att det som driver förövaren känns inte riktigt trovärdigt. Men vad vet jag. Lättsamt och snabbläst är det hur som och visst kommer jag att läsa också nästa del om Maria Wern. Jag vill ju veta hur hon tacklar sin nya livssituation.

Bildkälla: Norstedts förlag