mörkermannen – Anna Bågstam

Anna Bågstam avslutar sin trilogi om civilutredaren Harriet Vesterberg på polisstationen i Landskrona med den alldeles lagom spännande Mörkermannen. Jag tycker absolut att man ska läsa Ögonvittnet och Skuggspelet innan man tar sig an den här senaste boken, de hänger ihop och relationerna kring hennes utvecklas genom serien. I Mörkermannen utsätts en kvinna för ett rått överfall och när Harriet börjar rota i gamla ouppklarade händelser så finns där ett mönster. Är det en serieförbrytare som rör sig på gatorna i deras lilla stad?

I korta, snabba kapitel får man följa gruppen av poliser som försöker lägga pusslet och hitta samband för att gripa förövaren, samtidigt så tycks Harriets pappa allt sämre och relationen med pojkvännen går på tomgång. När Harriet dessutom får problem med sin chef och förflyttas från grova brott till knarket så börjar hon fundera på om det faktiskt var en så bra idé det här med att jobba som utredare. Hon är sällan rädd men när konstiga meddelanden börjar dyka upp och vintermörkret är kompakt så funderar till och med den på ytan tuffa Harriet på vad som döljer sig i skuggorna.

Jag gillar den här serien, särskilt uppskattar jag antihjältinnan Harriet som röker i smyg, lever på snickers och kaffe från Pressbyrån och är allmänt mänsklig. Hon har prövat att flytta närmre sin pappa i Skåne men det är inte ett böljande pittoreskt Österlen som skildras utan ett betydligt skitigare Landskrona. Familjelivet i Lerviken är utmanande och själva brottet som utreds är lite småläskigt (särskilt för en mörkrädd typ som jag). Jag har lyssnat på ljudboken och den är bra inläst av Angela Kovacs, hon är skicklig. Allt som allt ett gott betyg!

Bildkälla: Norstedts Förlagsgrupp