May är trädgårdsarkitekt och arbetar nu på universitetsområdet som trädgårdsarbetare. Hon är väldigt bra på att sköta om växter men sämre på att vårda sina relationer och hon har blitt allt mer ensam. Hon närmar sig fyrtio, hon följer sina rutiner och bor tillsammans med sin pappa i barndomshemmet och nu funderar de tillsammans på vilket sorts vårdträd som dottern skall plantera när pappan dött. Saken är den att han faktiskt lever, men när modern dog så stannade livet av för de som blev kvar.
Som belöning för ett bra jobb i trädgården så får hon fyra veckors betald ledighet och hon bestämmer sig för att använda dem för att besöka fyra vänner som hon längs livet tappat kontakten med. Som guide använder hon en handbok Rules For Visiting. Sakta men säkert öppnar sig May för världen och jag tyckte att det här var en ovanligt fin roman. Med tanke på omslaget så väntade jag mig en mycket muntrare roman men när jag väl kalibrerat in mig på innehållet så var det en härlig läsning.
Jessica Francis Kane har skrivit en tänkvärd roman och trädgårdsodling, återkommande fakta om olika träd innehåller snillrika kommentarer om människorna i boken och relationerna mellan May, hennes familj och vänner var både lyhört och ganska stillsamt beskrivna.
Jag rekommenderar den verkligen och säger extra tack till den vän som skickade den till mig i våras!
Det låter som en fin bok. Får man som läsare några insikter om hur man kommer vidare efter att livet stannat upp när någon nära gått bort? Jag undrar om boken ger några ledtrådar till hur man hittar tillbaka till den glada och sprudlande person man var innan livet drabbade en, hur man lär sig att hantera sorger, besvikelser och sjukdomar utan att bli en allvarsam och tyngd person. Det finns ju fortfarande så mycket fint och spännande i livet.
Jag misstänker att jag fick den här boken av en väninna för att jag på flera sätt kanske liknar May. Det är på intet vis en självhjälpsbok men visst påminner den om att man ska ta sig för att göra saker man tycker om, att man ska tänka på vad man själv vill och inte fastna i vad andra behöver och att man ska våga nappa på förslag – säga ja lite oftare. Med stigande ålder så är det helt klart så att man (jag) oftare tänker nej – det går inte, nej – fet kan jag inte och May gör något annat viktigt. Hon bestämmer sig för att påverka och styra sitt liv. Jag gillade boken, hoppas som sagt att något förlag tar sig an den för den skulle säkert hitta läsare på svenska.