vaggvisa- Leïla Slimani

Vaggvisa av Leïla Slimani är en lite ovanlig psykologisk kriminalroman i fransk miljö, det som gör att den sticker ut är att läsaren direkt vet vad som hänt. Berättelsen om den franska medelklassfamiljen med två små barn börjar med att de båda barnen mördas och man får också veta vem som gjort det. Att Slimani ändå kan hålla spänning uppe i berättandet är beundransvärt. För så är det, det är oavbrutet spännande och det är en skickligt tecknad karaktär som man vet är mördaren, ledtråd efter ledtråd läggs till pusslet och vetskapen att dådet kommer att ske förstärker vägen fram till det. Romanen ifrågasätter tryggheten ända inne i kärnfamiljen och det gör det extra läskigt att det är små barn inblandade.

Tipset om att läsa Vaggvisa fick jag på babel och när sedan någon av bokbubblorna tipsade om de också så hamnade den i läslistan. Det är Odile Nunes som läser och kanske var det hennes röst som gjorde att jag fick känslan av likheter med Elena Ferrantes neapelkvartett som hon också läst in. Det är något med berättarstilen, korta meningar och osentimentalt och mycket att läsa mellan raderna som gör att jag associerar.