a tad drop of Baileys?

För nästa exakt ett år sedan reste jag ett antal timmar på ett plan på väg till Japan. Bredvid mig satt den mest pratglada brittiska kvinna man kan tänka sig. Hon tillbringade sin pensionärstid med att åka jorden runt på kryssningar. Nu var hon på väg till Yokohama för att gå ombord på fartyget där. Hon fullkomligt älskade det svenska kungahuset och tyckte Carl-Philip var så stilig. Jämför bara med de förskräckligt alldagliga brittiska prinsarna … Hon var väldigt förtjust i att rätta mitt engelska uttal, eftersom jag var lärare så gick det ju inte an att jag inte talade korrekt. Hon talade också om, gång efter annan, att hon var inte förtjust i alkohol, med se Baileys det var gott. Hon ringde på flygvärdinnorna titt som tätt och tog in drink efter drink tills hon snarkande somnade mitt i en svada … I’ll have just a tad drop of Baileys.

Mystiskt känns det att ett spritmärke sponsrar det finaste litteraturpriset som finns som är riktat enbart till kvinnor men så är alltså fallet. Nu har den korta listan kommit och den ser ut så här:

Sarah Waters har jag läst och min text om den dyker upp på recensionsdag imorgon. Shamsie har jag verkligen tänkt att läsa men annars lockar få titlar det här året. Har är det med er andra – har ni läst? Vill ni läsa?