SCUM Manifesto (Valerie Solanas)

Jag kan troligen inte skriva någonting – inte en rad – om SCUM-manifestet utan att bekräfta bilden av män som målas ut i det. Så nu är det försent. I vilket fall så är det en vildsint attack på mannen som defekt varelse, meningslös att behålla nu när reproduktion kan lösas på annat sätt (eller nu, den skrevs 1967 om jag fattat rätt). Så småningom framgår det att Valerie Solanas är lite skeptisk till om ens reproduktion är meningsfull. I en blandning av dystopi och vansinning teknikoptimism är hennes framtidsvision att avskaffa penningsystemet, automatisera allt arbete, fokusera forskning på att fixa botemedel för alla sjukdomar och sedan leva i en kvinnoutopi där de män som inte avrättats på nåder får leva kvar, vegeterande och marginaliserade. Jag tror att det är satir delvis, men Solanas var väl inte helt mentalt stabil (det var hon som sköt Andy Warhol). Men, och det är ett stort men, jag känner igen mig alldeles för väl i hennes karaktärsmord på mannen som stympad halvmänniska. Och jag är ändå rätt okej. Jag tror hon har i grunden rätt i sin svartmålning av männen, där jag tror hon går bort sig är i skönmålningen av kvinnorna. Eller något åt det hållet. Uppfriskande och en tankeställare i alla fall. Jag tänker inte avsluta med att alla män borde läsa för det vore alldeles för banalt.

/Gästbloggare M