kvällen avslutades i vemod

Göteborg läser träffades på Nääs idag för att lyssna till Marie Hjalmarsson Engelke och på vägen hem fick vi (två äventyrliga medlemmar) för oss att försöka se Sophie Elkans grav. När vi kom till Svingeln såg vi att grinden till den mosaiska kyrkogården stod på glänt och stilla smög vi in i försommarkvällen. Grusgångarna var övervuxna med smultronblom, häggen doftade, bangårdens tåg dundrade förbi och koltrasten sjöng. Hela kyrkogården med sitt höga gjutjärnsstaket liknade en plats som glömts av världen. Ogräsen växte högt, gravstenarna med minnesord över många välkända och prominenta göteborgare var vittrade och texten på Sophies sten var nästan oläslig. Kvällen slutade i en vemodig stund, försommarkvällen och förgängligheten blev plötsligt ett.