The Talented Mr Ripley (Patricia Highsmith)

Det har skrivits mycket om Ripley-trilogin sedan den gavs ut på svenska i våras, men jag fattade nog inte vad det var jag skulle läsa förrän vid det utmärkta förordet (i den amerikanska utgåvan). ”En amatörpsykopat” gav en ledtråd – Tom Ripley är  något mer än den psykopatkliché som man får tretton på dussinet nuförtiden. Han är osäker på sig själv men handlingskraftig. Feg men våghalsig. Självisk men… ja, självisk. Han är en sammansatt personlighet helt enkelt och utan att någon gång tycka om honom under resans gång vill man inte heller för en sekund att han skall åka fast för sina svindlerier eller mord. Det är lite av en diskbänkskriminalroman, där inget av det kriminella är elegant trots att Tom Ripley rör sig i sofistikerade miljöer, utan allt är simpelt och krångligt, tarvligt och hårt arbete. Det är lite Woodehouse över de ”geniala” planerna som trots sin enkelhet lyckas, men inte alltid på det tänkta sättet. De europeiska miljöerna (främst italienska) är underbara, Tom Ripley är den perfekta antihjälten och kriminalhistorien ger möjligheten att måla ett fascinerande porträtt. Mot del två – Ripley Under Ground.

/Gästbloggare M