jellicoe road – flipp eller flopp?
Nu har jag filat på den här texten i flera dagar och jag blir inte klok på vad eller hur jag ska skriva. Jellicoe Road av Melina Marchetta är en av de mest ombloggade ungdomsböckerna den senaste tiden. Den har fått strålande omdömen och Lisa Bjärbo skriver i SvD att det är absolut en av de bästa ungdomsböcker hon läst. Jag håller inte riktigt med, antagligen så går storheten mig förbi för att jag inte hundra har engagerat mig i läsningen. Det blev uppstyckat och osammanhängande och det här är nog en bok som ska läsas i ett svep. Ungdomarna på internatskolan vid Jellicoe Road förtjänade en bättre chans. Just idag är känslan mest att jag är glad att jag läste ut den för den förbättrar min statistik vad gäller läsning från hela världen. Oceanien kom som sista världsdel med på läskartan 2012. Gott så långt 🙂 Jag får återkomma med ett vettigare inlägg när jag faktiskt funderat ut vad jag egentligen tyckte. Vad tyckte ni andra? Ingen mer än jag som är lite lagomt ljummet halvintresserad?
Jag har hundra sidor kvar (recension kommer därmed snart)och är fortfarande ljummet halvintresserad. 😉 Hoppas fortfarande på att något stort ska inträffa på slutet, så att jag kan tycka lika mycket om den som alla andra gör. Det största problemet är nog att den är så svårläst, trots att den också innehåller en hel del vackra element. Det vore intressant att höra vad ungdomsläsarna tycker om denna, för de lovprisningar jag har hört har mestadels kommit från vuxet håll.
Jag läste den på engelska och det gjorde nog sitt till. Håller med dig där att det är många vuxna som hyllat, spännande att höra dina tankar!
Det var en Jellicoeträff på Skogåsbiblan igår och gruppen var blandad med 13-åringar upp till vuxna (förlaget var där och några bibliotekarier.) Och det intressanta var att de yngre inte tyckte det var några problem med att läsa den medan de äldre tyckte att den var svår i början. 😀 Jag tycker Jellicoe Road är underbar.
Kul att höra, jag tyckte nog att den var rörig i början. Kanske är jag helt enkelt ovan vid de filmiska klippen.
Jag älskade den! Men jag tyckte den var allra bäst mot slutet, det tog ett tag innan jag kom in i den.
Jag skulle nog gett den en ordentlig chans, en hel läshelg!
OJ vad det här med Jellicoe Road är ögonöppnande om hur olika en bok kan upplevas! Jag fullkomligt älskade boken och kan inte minnas ett enda uns av ljummenhet eller förvirring. Men så hade jag nog inga förväntningar på den heller? Det är kanske nyckeln till en bra läsupplevelse, man blir positivt överraskad och "ivägsvept" i en berättelse.
Jag blev, som sagt, inte alls ivägsvept och det handlar nog om att jag tänker för mycket. Man ska nog inte alltid tänka och analysera så himla mycket utan känna. Det är svårt.
Det är precis som du sägen Anna, man måste låta bli att tänka på hur allt hänger ihop och bara lita på att det kommer att klarna. Jag läste ut den igår och fullkomligt älskade den.
Den finns kvar i mitt minne så nog var det en fin läsning.