inte varje dag man läser om Grönland

Kim Leine är aktuell med sin roman Tunu och det är inte varje dag som jag läser litteratur från eller om Grönland. I väntan på att hinna läsa så bjuder jag på en repris av min text om hans debutbok: Kalak



Kalak betyder ”en riktigt man” på grönländska och det är i sin beskrivning av Grönland som Kim Leine får mig fast. Han berättar om ett land med vidunderlig natur, spännande språk och annorlunda kultur på ett kärleksfullt sätt. Han egna berättelse i det som på omslaget kallas minnesroman berör mig inte lika mycket. Kim berättar om Kim och alltihop är väldigt utifrån honom själv, andra människor far förbi som i en diavisning och han är i hela boken fullt upptagen med att reda ut sitt eget liv och döva sina känslor med kvinnor, alkohol och tabletter. Den enda person som återkommer är fadern som Kim har haft en idealiserad bild av i barndomen och som utsätter honom för övergrepp i tonåren. Trots att grönländarna ser honom som en riktig man – en kalak – så har Kim uppenbarligen mycket svårt att klara av det som kallas livet. Som sagt, för mig var titthålet in den grönländska vardagen behållningen och jag hade gärna läst en roman som utspelade sig under några av de 20 år som boken spänner över. Det hade blivit riktigt spännande!



 – repris från 2010 –